Försvinner!

Kommer byta bloggplats! Trivs inte här riktigt och vill vidare :)

Nya adressen är http://emmaliito.vimedbarn.se

Följ med dit!

Jobbigt.

Efter gårdagens händelser kunde jag inte sova. Har gråtit och mått illa hela natten. Legat på helspänn och lyssnat på både Lucas och Joels andetag.
Hela morgonen har jag kräkts och jag lever i någon slags dimma.
Fick se bild på den fina lilla ängeln, så fridfull, vacker och helt perfekt.

Inser mer och mer hur lyckligt lottad jag är och jag tänker inte byta det MIT något annat!
Jag älskar min familj, mina få äkta vänner och den del av släkten jag har kontakt med.
Allt som tidigare har hänt ska inte få forma mig längre, jag ska va en bra mamma till mina barn och en bra vän till dom som förtjänar det.

Nä nu blir det ändring!

En sorgens dag!

Världen är en fruktansvärd plats. Orättvisor precis överallt.
En del får vara med om mer än en människa ska behöva.
Under några månader har jag fått följa M och hennes graviditet genom att vi har varit med i samma mammagrupp på facebook. Trots att vi aldrig träffats så har det känts som att vi känner varandra.
Hela graviditeten har varit jobbig, sammandragningar tidigt, minskade fosterrörelser, oro och en bebis som låg på tok för mycket under kurvan i vikt.
Nu var hon i vecka 37 och senast på fredag skulle hon ha sin dotter i famnen.
Idag var hon hos barnmorskan, där hon inte kunde hitta något hjärtljud, blev då skickad till förlossningen. Där hon fick beskedet, dottern levde inte längre.
Detta beskedet skulle klubba vem som helst, jag hade aldrig klarat det. Men för stackars M och hennes familj var beskedet ännu värre, då hon redan förlorat ett barn.

Hela dagen har jag mått illa, haft ont i magen och gråtit för hennes skull. På vrågärdet brinner ett ljus för hennes två änglar!
Man känner sig så liten när sånt här händer, man vill så gärna göra något men inget känns tillräckligt!

Jag känner mig så fruktansvärt hemsk som skällt på Lucas, vart arg, tyckt att han har vart jobbig osv.
Skulle aldrig klara av att förlora honom, Joel eller något barn överhuvudtaget! Aldrig.

Ska försöka sova nu.

Alla mina tankar är hos dig och din familj M!
V ville ha sin lillasyster hos sig <3

Mer kaos och cirkus!

När vi åkte och handlade fick Lucas naturligtvis syn på cirkustälten som stod uppsatta överallt! Hade jag vetat att de var där hade jag valt en annan väg.
''Åh mamma, ska vi till cirkusen, va snäll du är mamma, jag älskar dig mamma'' utbrast Lucas.
Jag försökte utan att lyckas medla med honom, mutade med att han skulle få en bok i affären, dum som jag var!
''Åh, både bok och cirkus, så himla snällt mamma, fyller jag år idag'' fortsatte han.
Vid det här laget borde jag lärt mig utav mitt misstag men istället fortsätter jag i hopp om att han ska glömma bort cirkusen. Säger att han ska få fler böcker istället, kanske 2 eller 3.
''Mamma, jag älskar dig, jag måste ringa morfar och berätta att jag ska på cirkus och få 3 böcker, jag är överlycklig kära mor''
Vart får ungen allt ifrån!?

Jaja, i affären köpte vi 3 böcker och 4 cirkusbiljetter. Lucas brister ut i ett illvrål, likt en galen gorilla, så hela affären vänder sig om och tittar på oss, när han får biljetterna.
Jag kände mig besegrad.

Väl hemma igen packade jag upp varorna och förberedde middagen.
Insåg alldeles för sent hur mycket klockan var och det blev panik, packade ersättning och vatten i skötväskan, lagade mat, dukade, bytte 2 (!) bajsblöjor och försökte hålla koll på Lucas som dansade runt i nån slags lyckodans.
17,25 stod maten på bordet 17,30 kom J in genom dörren, vi slängde i oss maten likt hungriga vargar. Bytte om, och skulle precis gå när Joel beslutar sig för att lägga av ännu en kalasblajja, jag trollade fram mina ninja superkrafter och bytte blöjan medan J och Lucas förberedde sig för att gå.

Stressar fram och möts av en kö utan  dess like, kändes som miljontals människor.
Inne på cirkusen fick jag äntligen andas. Joel va nöjd i min famn en stund, sen skulle det ätas och gosas.
Lucas var i extas trots att det va samma cirkus vi var på för några månader sen, det hade han glömt!

Nu är vi hemma, Lucas sover, J matar Joel och jag somnar snart sittandes. Alldeles snart ska jag sova.

Angående 30 dagars utmaningen som jag pratade om har jag och mig själv inte kommit överrens ännu.

Kaos och effektivitet. Livet som småbarnsmamma.

För att sammanfatta dagen såhär långt har jag valt ut två ord som kommer väl till pass.
Orden är
Kaotisk-när morgonen startar klockan 4 av att sambon flyger upp med ljusets hastighet och tittar på klockan kan dagen omöjligt bli bra. När han 1,5 timma senare upprepar samma procedur så är man på gränsen till galen, för att inte tala om hur tokigt arg man blir när han gör det igen 2 gånger innan han äntligen beslutar sig för att gå upp.
Jag ligger kvar i sängen med barnen tills Lucas på något sätt har smittats utav sambons vansinniga uppvaknade, flyger upp ur sängen och av någon anledning frågar han vad klockan är (!)
Detta betyder alltså att vi ska gå upp.
När barnen sen ska ha kläder så blir det skrik ifrån alla håll, lucas får inte på sig strumporna och joel trivs inte alls på skötbordet. Vid det här laget är jag på bristningsgränsen utav irritation och kissenödighet. Någonstans i all kaos får jag igång tvättmaskinen.
Lagom till att vi fått på oss kläder och lucas har fått frukost drabbas hemmet utav ett totalt mörker, strömmen lämnar oss och vi vandrar omkring utan att kunna göra något av det planerade.
När strömmen väl beslutar sig för att återkomma gör jag en flaska till Joel som somnar, klockan är då ca 10,30.

Här kommer nästa ord in i bilden:
Effektivitet- när Joel somnat skickar jag upp Lucas för att leka på sitt rum. Jag själv förvandlas till en ninja med superkrafter. Hänger upp tvätten som blivit färdig, kör igång en ny maskin, skriver ett väldigt osammanhängande arbete om Johannesört(!) som jag sedan skickar in, påbörjar instuderingsfrågor i alternativ medicin och begriper ingenting och knappt det, hänger upp tvätten, skriver upp matchschemat för mig och jämför med sambons för att kontrollera vilka matcher jag ej kan medverka på, röjer i "skrubben",  lagar lunch och ska precis till att äta när Joel vaknar. Klockan är nu 12,40.
Han nöjer sig med att sitta i mitt knä medans jag äter upp, varpå han beslutar sig för att lägga av världens bajs.
Byter blöja och ger honom en ny flaska, han somnar om igen (!) har nog aldrig hänt förut.
Ingen rast och ingen ro för turboninjan Emma. Jag sätter igång med att skriva lappar, handlingslista och en fråga till på instuderingspappret, fyller tvättmaskinen igen och sätter mig i soffan med datorn för att maila.
Men inser snabbt att jag behöver lite rast.

Nu sitter jag här och försöker sammanfatta dagen så gott det går.
Undrar om jag skulle ta och städa köket lite, eller åka och handla direkt.
Funderar iallafall på om jag skulle haka på trenden med "30 dagar fotoutmaning, eller 30 dagar om mig" tål att tänkas på!

Mot köket!

Bowling

Bowlingmatcher idag. Ja, det var väl som det var.
Första matchen var vi med hela vägen, avgjordes i sista rutorna i sista serien. Åkte därifrån med en förlust 11-8
Mitt spel var bra, men det hjälper inte när vi förlorar, jag är inte glad ändå :/
I Varberg hade luften gått ur oss. Var med lite halvt i en serie, sen sket det sig. Trötta, hungriga, ont i kroppen. Det blev inte bra :( åkte därifrån med ännu en förlust.

Idag har jag och min kära sambo/fästman/partner kalla det va du vill, vart förlovade i ett år.
Det firades med kebabtallrik när jag kom från matcherna och lite soffnys nu när Lucas somnat.
Sen blir det läggdags tidigt! Min kropp skriker efter vila.

Trött!

Lucas valde att vakna på tok för tidigt. 07.00 slog han upp sina blå med beskedet "jag måste bajsa"
Sen kunde han inte somna om. Vi låg i sängen en stund medans han spelade på sin iPod och jag matade Joel.
Efter grannens partaj igår så behöver jag knappast nämna att jag är trött!
Såna här dagar är jag avundsjuk på alla som bor i skogen, utan grannar!
Fast jag skulle aldrig utsätta mina barn för att bli så extremt isolerade. Nej jag trivs bäst i "centrum"

Har fått i oss lite frukost nu och ska leka en stund innan vi ska hämta min far och bege oss till marknaden.
Lucas tror att vi ska på festival? Hur han nu kan ha fått för sig det. Knas!

Synd att min magkatarr är värre än nånsin, en kopp kaffe eller tre hade vart behövligt!