Skulle kunna skriva ett inlägg där jag spyr galla över alla möjliga människor. Men jag väljer att inte göra det. Känner bara att jag skulle behöva komma bort ifrån ALLA ett tag, en hel helg helt för mig själv. Utan att vara tillgänlig för alla. Finns ingen som jag känner att jag orkar med helt.
Står som 2a i kö på 3 lägenheter nu, hoppas innerligt att jag får nån av dom.
Skulle kännas som en stor befrielse.
Fick hem pappret ifrån läkaren som sjukskrivit mig igår. Fick en klump i magen när jag läste hennes utlåtande. Det blev inte bättre när jag fick höra henne säga det, helt okapabel till att jobba, kraftig deprission med inslag av manodeprission, dubbla personligheter, helt inne i sig själv går ej att nå, kan finnas möjlighet till en långvarig psykos ifall patienten får för stor belastning utifrån.
Kan undra hur långt det är kvar till den där psykosen.
Yttre belastning är ju det som alltid har varit min skyddsmur, för att inte visa mitt inre.
Nu är det det som kan skada mig. Jag förstår inte.
BLÄÄÄ för den här dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar