Efter en ganska jobbig natt med mycket skrik och gnäll från Lucas sida så är vi nu vakna igen.
Jag har kört igång en maskin tvätt och sitter nu med frukosten.
Vad dagen har att erbjuda är fortfarande ett mysterium. Lucas mår bra och prickarna är på väg bort, jag mår väl lite sådär.
Tung i huvudet och kroppen känns som på en 100 åring ungefär. Febern verkar dock ha försvunnit, vilket är väldigt skönt!
Idag är jag precis halvvägs genom graviditeten, 140 dagar kvar.
140, låter som en evighet men om man istället räknar 20 veckor så känns det inte alls så långt.
Och ifall man dessutom tänker på allt som ska hinnas med inköp o flytt mm så blir det nästan lite panik.
I vilket fall så längtar jag som en galning!
Jag vet att det finns många som fortfarande är emot alltihop, vilket är väldigt synd, för deras skull.
Kan dom inte bete sig som folk nu så förstår jag inte varför jag ska bete mig som folk mot dom.
När lillebror är här så kommer alla, verkligen alla, höra av sig och vilja träffa oss. Men jag kan säga redan nu, att det kan ni glömma.
Hjälper inte med massa fjäsk för det är jag jävligt trött på. Kan ni inte vara med och stötta och acceptera graviditeten så accepterar ni inte barnet heller.
Enkelt.
Det må låta barnsligt och löjligt men jag har mina anledningar.
Återkommer senare med en ny magbild! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar