våren, en tankarnas tid.

...visst älskar jag våren, solen och allt som hör den till.
Men min hjärna gör det inte. Så fort våren börjar komma så sätter hjärnan igång på högvarv, vilket inte alltid är så uppskattat ifrån min sida.
Jag tänker tillbaka, saknar, känner avsky och ångrar så mycket. Givetvis så låter jag det gå ut över andra vilket gör att jag mår ännu sämre. Tror knappast jag är ensam om att vara en "vårtänkare" eller hoppas inte att jag är det rättare sagt.
Troligtvis så beror mitt "vårtänkande" på att de flesta stora förändringarna i mitt  liv har skett på våren och även för att man ser alla andra som blir så lyckliga så fort solen tittar fram och önskar att man själv kunde vara en utav dom.
Har alltid varit en tänkare, analyserar, funderar och försöker se nåt logiskt med allt som sker. Ofta kanske jag gör det alldeles för mycket men det är sån jag är.
De få gånger som jag inte tänkt riktigt ordentligt har slutat med katastrof och saker jag ångrar på ett eller annat sätt.

Ja, jag vet att den negativa energin bara sprutar ur mig nu men ibland behöver man!

 Bjuder på en bild från en oförstörd tid! En bild som väldigt bra beskriver hur jag känner mig just nu.